Polisraset M talar tyst om

Här är statistiken som Moderaterna vill tala tyst om. Alliansregeringens jättenedskärning av platserna på polisutbildningen, från 1 708 platser 2008 till 141 platser 2010. En kapning med hela 92 procent.

Alliansen gjorde 2010 en stor poäng av att ha fått upp antalet poliser till 20 000. Men sedan rasade antalet studieplatser till polisutbildningen. Åren 2009–2011 antogs endast 1 463 studenter, eller i snitt 487 per år – den lägsta nivån sedan 2000. Detta när 400–500 poliser går i pension varje år. Trots det angriper Moderaterna nu regeringen för att antalet poliser är för lågt.

– Det är egentligen remarkabelt att det inte har minskat under den här perioden. Det hade nämligen mycket väl ha kunnat bli så, med tanke på vad vi ärvde, säger justitieminister Morgan Johansson (S).

Till nedskärningen av antalet studieplatser på polisutbildningen ska, enligt Johansson, läggas att nedskärningen på Rekryteringsmyndigheten när alliansen avskaffade värnplikten skapade flaskhalsar. Rekryteringsmyndigheten genomför testerna av sökande till polisutbildningen.

Läs mer: M-polissatsningen som gick upp i rök

I tisdags var det debatt i riksdagen om bemanningssituationen inom polisen. Enligt Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé har regeringen misslyckats.

– Morgan Johansson kommer att gå till historien som den justitieminister i modern tid som lämnar sitt uppdrag med att ha åstadkommit färre poliser samtidigt som den grova brottsligheten har brett ut sig över Sverige.

Fel, menar Morgan Johansson (S): I slutet av 2018 kommer det att vara 20 100 poliser jämfört med 20 051 år 2014, och Polismyndigheten räknar med 21 500 poliser år 2020. Johansson påpekar att regeringen genomför den största satsningen på Polisen på tjugo år och har fördubblat polisutbildningen.

– Vi utbildar nu dubbelt så många poliser som Moderaterna gjorde under sin tid. Nästa år kommer det ut 1 300 poliser. Det är den största kullen på nästan tio år som går ut utbildningen, säger Morgan Johansson.

2 000 nya poliser per år 2019–2024 är nu målet.

Både S och M lovar att öka antalet polisanställda med 10 000 till 2024. Båda partierna vill också förbättra polisernas arbetsvillkor och yrkets attraktivitet. Moderaterna går till val på en riktad lönesatsning.

– Med de problem vi har med att fylla utbildningsplatser – kombinerat med polisavhoppen och den underfinansiering som finns kan polismålet i bästa fall nås 2032, säger Tomas Tobé (M).

Även Morgan Johansson välkomnar högre löner. Han konstaterar att lönepåslaget redan nu i vår ligger på över fem procent, drygt 1 800 kronor.

– Det ger bättre löneutveckling än när det gäller alla andra yrkesgrupper. Och det ger särskilda pengar till dem som jobbar i yttre tjänst och till dem som jobbar i utsatta områden.

I grunden är målen inte den stora skiljelinjen mellan S och M när det gäller polisen. Men däremot finansieringen menar Morgan Johansson som i polisdebatten jämförde ett sjätte jobbskatteavdrag på 22 miljarder med de ökade anslagen som krävs till polisen på 12 miljarder.

– Ni vill alltså lägga dubbelt så mycket på detta som det kostar att skala upp polisen.

LÄS MER:

Nej M, Löfven ljög inte – Polisen har fler anställda

Politikers skrytbygge

Är det här verkligen något för Halmstadborna? Politikerna vill fördärva en av de finare platserna i Halmstad. Troligen bara för att ”någon” politiker vill bli förevigad. Vi har set det tidigare och förvånas därför knappast.

Det nya hotellet kommer ha sexton våningar och en skybar på toppen, om det blir av. Foto: White arkitekter

Jag fick ett mejl idag trots att jag inte är medlem.

Hej partimedlemmar!

Idag har vi möte med kommunstyrelsen för att fastställa granskningsversionen för ny detaljplan för Österskans. Granskningsversionen utgör också förslaget som Halmstads medborgare ska få ta ställning till i folkomröstningen. Turerna kring detaljplanen och den tillhörande folkomröstningen har varit många och vi får sällan det utrymme som behövs i media för att förklara alla omständigheter. Därför väljer vi att vända oss direkt till alla er medlemmar med den här informationen.

Vi socialdemokrater drev linjen om att detaljplanen och folkomröstningen skulle avbrytas på grund av kritik från Länsstyrelsen och oberoende konsulter som granskat förslaget. Vi ville att en ny demokratisk process skulle ta vid för att ta fram ett nytt förslag på detaljplan för området. Det avslogs av högsta instans, kommunfullmäktige. Med anledning av den inställningen ville vi på dagens möte avstå att delta i omröstningen om detaljplanen. Den möjligheten finns dock inte då ärendet är myndighetsutövning mot enskild. I sådana ärenden ska alla närvarande delta i omröstningen om ärendet.

Kvar återstod alltså alternativen att rösta nej eller ja till detaljplanen. Att rösta nej och hade inneburit att vi hade skickat halmstadborna till en folkomröstning utan att ha ett uppdaterat och aktuellt förslag att ta ställning till. Processen med att ha en folkomröstning hade ändå fortlöpt. Det hade känts som slöseri med skattepengar och odemokratiskt, när nu kommunfullmäktige två gånger slagit fast att vi ska ha en folkomröstning, att inte låta dem ta ställning till det senast framarbetade förslaget. Istället valde vi att rösta ja till granskningen av detaljplanen. Detta innebär inte att vi är för detaljplanen och det innebär inte att detaljplanen är närmre antagande. Det innebär enbart att förslaget nu är omarbetat och att Länsstyrelsen och andra myndigheter åter igen ska få yttra sig över förslaget. Detta utgör ytterligare skäl för oss att rösta ja. Förhoppningsvis kommer Länsstyrelsens yttrande innan folkomröstningen, så att halmstadborna kan väga in det i sin bedömning.

Vårt besked är att vi kommer att följa folkomröstningen oavsett valdeltagande. Om folket röstar ja så kommer vi att driva planen vidare och anta den. Om folket röstar nej så kommer vi åter igen att lyfta frågan till kommunfullmäktige om att avbryta planen. Vi placerar frågan i folkets händer och kommer inte att driva någon aktiv kampanj för varken ja eller nej i valrörelsen. Vi vill tvärt om fokusera på våra viktigaste frågor: Demokratisk kontroll över välfärden, bryta segregationen och kriminaliteten, växla upp klimatomställningen.

Vid frågor går det alltid bra att maila mig (Stefan P).

Med önskan om en härlig sommar!

Vänliga hälsningar

Stefan Pålsson och Krissi Johansson

Några länkar om skrytbygget:

Hotell på Österskans

Klart med folkomröstning

Ingen folkomröstning

Ödesbeslut på bordet

Kritik mot hotellbygge

Hotell eller inte hotell, det är frågan.

Högaktuellt i dagens ”kackande kaos”

Jag lyssnade på dagens ”kakabafoni” om pensionärers ekonomiska framtid. Naturligtvis skulle den ”stockholmska politiska vilden” få sista ordet i denna för fattiga pensionärer så viktiga fråga. Hon höll Sverige i spänning. Hahaha.

Naturligtvis ville högern att alla pensionärer rika som fattiga skulle få del av kakan – procentuellt sett. Den fattige skulle då få 10 procent, vilket gör ca 750 kronor medan den rike skulle få 15000 kronor. M och Kd kallar det för rättvisa. Jag kallar det för – ”fult ord”.

”Hur gick det till egentligen” (kopia från )

Vi är alla svenska medborgare och medvetna om vårt Sveriges orättvisor och avigsidor. Bland annat tand- och sjukvård och ekonomiskt stöd till våra fattiga svenska medborgare.

Det som retar mig mest är orättvisorna mot kvinnorna Rut Andersson och Jelena Millikova (fingerade namn) som båda är änkor efter hårt arbetande familjefäder. De tog hand om ”våra barn” under deras uppväxt och nu lever på samhällets rester. De har båda Sveriges lägsta pensioner om cirka 7500 kronor i månaden.

Jag retar mig även på att Pernilla Johansson och Sven Svensson (fingerade namn) som båda är sjukpensionärer som varje dag måste kämpa med alla medel mot Försäkringskassans (Fk) militanta agenter och läkare, ”som bara följer regler och paragrafer”.

Jag retar mig även på Bertil Nilsson och Gösta Olsson (fingerade namn) som skadade sig svårt på sina arbetsplatser. De var tvungna att sluta arbeta när de var fyrtio- och femtioårsåldrarna. De går fortfarande och får ”hjälp” av Fk:s agenter och läkare, ”som bara följer regler och paragrafer”.

Jag sitter och funderar över pensionärer som nyss slutat arbeta.

Jag sitter och funderar över människor som blivit utförsäkrade.

Jag sitter och funderar över människor som är långtidssjuka.

Jag sitter och funderar över ensamstående föräldrar.

Samtidigt tänker jag på alla som kommer till Sverige och får allt gratis. Ja, det mesta i alla fall. De ”måste” betala 50 kronor för akut tand- och sjukvård. Om de nu redovisar sina pengar det vill säga? Antagligen får dina och mina föräldrars skattepengar stå för det med.

Samtidigt får mina tidigare uppräknade grupper låna pengar av sina anhöriga för att klara dagen. Om de har några anhöriga det vill säga. Många, eller cirka 350’000 har knappt mat för dagen utan får går till härbärgen för att få ett mål mat om dagen.

Kan detta verkligen vara rättvist? Kan detta verkligen vara så som dina och mina föräldrar tänkte sig den svenska välfärden? Att dina och mina föräldrar som har sparat och gnidit och samtidigt betalat rundlig skatt, nu ska behöva leva i samhället rännsten? Samtidigt bli trakasserade av ”det fina folket”.

Kan det verkligen vara riktigt att de cirka 9 miljoner svenska medborgare som arbetat för Sveriges välfärd nu slängs på sophögen.
Svaret är ett rungande NEJ! Nära en miljon pensionärer lever under EU:s gräns för existensminimum. De måste nu gå till ”fattighuset Fk” för att be om hjälp att överleva?

Jag säger grattis till alla ni ”svenska” naivister som tycker att det är betydligt finare att hjälpa all världens lycksökare med svensk välfärd, än att hjälpa våra egna, som under förra seklet arbetade för er och dagens välfärd – att överleva.

Idag kan alla ni naivister se hur ”era” professorer, akademiker, forskare, läkare och andra för Sverige ”ekonomiskt värdefulla” individer sitter på kaféer och tittar ner på alla arbetande svenska medborgare som arbetar för deras bidrag.

Naturligtvis är det här ett mycket hett stoff för de politiker som har valt sina egna politiker. För vänner av rättvisan! Det är så vårt politiska system fungerar i det politiska kotteriets vindlingar. De som hamnar på valsedlarnas platser 1 till 10, får de finaste uppdragen. Resten och de som kliar ryggar får resterna. De får ill exempel bli suppleanter, eller får platser i tingsrätterna.

Javisst har jag varit aningen bryskt i mina ord här, men det mesta är dagens sanning. De flesta vet om det, men de vågar inte uttrycka sig av rädsla för att bli titulerade för okvädningsordet RASIST. Så ser Sverige ut idag. Antingen ni vill se det eller inte.

Läs även ”Sveriges osunda bidragskult” av Josefin Utas

Att prata med en politiker, är att prata med en frånvarande.

Så var det med det.

Sverige är en krutdurk

Bild: nkja.se

Jag blir både ledsen och bekymrad när 349 svenska politruker och några medlöpande medborgare anser världens miljöproblem vara större än den svenska brottsligheten, vilken är oproportionerlig hög.

Sverige bör inrikta sig på att försvara svenska medborgare och i synnerhet flickor och kvinnor. Hur man stillatigande kan se hur flickor och kvinnor våldtas och mördas dagligen är för mig ofattbart.

Just nu är jag mycket bekymrad över hur politrukerna behandlar svenska medborgare. Enligt Dagens Nyheter lever omkring 873 000 personer med samordningsnummer i Sverige i nuläget.

Av dessa 873000 är 45 procent individer utan styrkt identitet. Alltså lever 393000 utan att vare sig politikerna eller staten vet vilka dessa är. Knappast de själva heller då några har flertalet olika identiteter.

Man ska då ha i minnet att Sverige idag har cirka 10,6 miljoner invånare. Hur stort mörkertalet är det ingen som egentligen vet. Man vet bara att antalet svenska medborgare är 9,4 miljoner.

Kanske ännu fler idag eftersom antalet medborgarskap godkänns i parti och minut, helt urskiljningslöst idag. Det är otroligt oansvarigt och samtidigt barnsligt flummigt av ”samhället”.

Sverige är en krutdurk idag! En krutdurk som närsomhelst kan explodera i hundratusentals stickor (människor) om inte de 349 ”valda” politrukerna fattar beslutsklubban och klubbar genom för landet vettiga lagar, regler och förordningar.

Lycka till Sverige.

M-politiker i Halland saknar kunskap

Ursäkta mitt politiska inlägg om lilla Halland här, men det måste bara ut ur garderoben. Högerstyrda region Halland beter sig som barnungar och medborgarna – patienterna får sitta mellan med svåra lidanden.

Tyvärr är lilla Halland med endast 320’000 invånare bara ett av många tråkiga exempel bland de 21 regionerna med sina 5182 regionpolitiker i dagens Sverige (exkl SKR).

Jag pratde med en granne i Halmstad som fick åka till Varberg och läggas in, för att någon dag senare åka till Kungsbacka för opereration av prostataproblem i Kungsbacka, sedan tillbaka till Varberg igen. Naturligtvis hade grannen först diagnostiserats av läkare i Halmstad.

Idag pratade jag med en annan granne som lider svårt av en nephrologisk sjukdom. Hennes resa var först Halmstad sedan färd till Varberg. Hon flänger nu mellan Halmstad och Varberg utan att få något besked. De nephrologdoktorer som fanns i Halmstad är på vift och därför oanträffbara.

Jag funderar på om jag kan lita på sjukvården idag? I synnerhet som jag har passerat 70-strecket. För nästan samma dag som jag passerade 70 så fick jag meddelande från urologen att jag var flyttad till min vårdcentral. Då hade jag varit under sjukhusets beskydd sedan jag arbetade där.

När jag så läser om skillnaden i vård mellan högutbildade/lågutbildade och rika/fattiga, stiger oron ändå mer.

En del av spelet i denna min uteslutning beror säkert på att politikerna har flyttat den mycket väl fungerande urologin från Länssjukhuset i Halmstad till Länsdelssjukhuset i Varberg och ”nya sjukhuset” i Kungsbacka. Varför är det ingen som vet?
Troligen mystiska ekonomiska illfundigheter, ni vet.

Lite bakgrund

För några år sedan skulle all urologi ligga i Halmstad. En specialist i urologi från Linköpings Universitetssjukhus fick jobbet att utveckla urologin vidare. Hans fru som var ögonspecialist följde med. Efter något halvår ångrade sig politikerna. Urologin skulle inte vara någon specialitet i Halmstad. De båda välbehövliga urolog- och ögonspecialisterna slutade.

Under flera år har man haft hjärtkunskap i Halmstad med koronarröntgen. Plötsligt skulle Varberg (politikerna) ha en likadan behandlingsavdelning. Som väl var sade någon stopp. Då hyrde politikerna i Varberg in en mobil koronarangiografi till stor kostnad per dygn i stället, för man ville inte vara sämre än storebror Halmstad. Till slut besinnade sig politikerna. Man skickade då patienterna till Mölndals sjukhus till en än större kostnad.

Nu har urologiutrustning med operationspersonal och robotar flyttats till Varberg. Hur länge är det väl ingen som vet egentligen. Kanske att Halmstad får en stark politiker i det nya region Halland. Då ska det ändras om igen kan tro. Troligen kommer även ortopedin som under lång tid varit Varbergs specialitet, även den flyttas till Kungsbacka. Den som lever får se.

Problemen i Halland med flytt mellan Halmstad, Varberg och nu Kungsbacka är att hänföras till storebrorskomplex! Politikerna i Halland (Vbg) löste storebrorsproblemet.

Man gjorde om Hallands Läns Landsting, till Region Halland.

Kostnaden var astronomisk till vad man fick för pengarna. Man (politikerna) passade då på att döpa om sjukhusens namn till Hallands sjukhus Varberg, Hallands sjukhus Kungsbacka och Hallands sjukhus Halmstad. Laholm är fortfarande degraderad till vårdcentral. Trots att Laholm ligger 28 kilometer från Halmstad men tar hela 29 minuter att köra, jämfört med vägen Kungsbacka Mölndal.

Man ska då veta att Kungsbacka är en ”dyrkommun” och ligger endast 21 kilometer från Mölndal. Det tar 18 minuter att köra sträckan Kungsbacka Mölndal. Mölndals sjukhus ligger under Sahlgrenska Universitetssjukhusets domän. Där kan man få all hjälp som rimligen står i proportion till kostnaden.

Mölndal och Sahlgrenska ligger dessutom ett stenkast från varandra. Varför då göra Kungsbackas VC till sjukhus? Det är som att kasta pengar i sjön. Varför inte då göra Laholms VC till sjukhus med? Troligen beroende på att Laholm är ett agrikulturellt landskap, till skillnad från Kungsbacka, som får anses som ett ”de bättre bemedlades samhälle”.

För att gå tillbaka till min inledning, om man kan lita på sjukvården i Halland idag, så är nog svaret ett obetingat Nej. Den som har följt alla svängningar om och med alla flyttar, håller troligen med mig. Hallands landstingspolitiker, numera regionpolitiker, är knappast mer seriösa än vrålhungriga vargar.

Slutligen påstår jag frankt att dagens sjukvårdspolitiker kan jämföras med en skock får. Sanningens ord är lika främmande för den här outbildade skocken får, som närmsta galax i rymden är till vår jord.

Region Hallands regionfullmäktige har 71 ledamöter och 58 ersättare uppdelade så här under 2019–2022: Socialdemokraterna 19, Moderaterna 17, Sverigedemokraterna 10, Centerpartiet 8, Kristdemokraterna 6, Liberalerna 5, Vänsterpartiet 4, Miljöpartiet 2.

Region Halland styrs av en högerallians. Därför undrar jag var S-oppositionen finns och var lokalblaskan Hallanspostens ”journalister” finns?

De är dödstysta.

Ps.

Sverige har 21 regioner med 5182 politiker, exklusive SKR! 21 regioner som har mycket sporadiskt samarbete och bristande kommunikation. Oftast motarbetar regionerna varandra på grund av ett osannolikt ekonomiskt revirhävdande.

Om Sverige behöver bli uppdelade i regioner så skulle Sverige max behöva tre regioner. Götaland, Svealand och Norrland.

Ds.

Med en dåres envishet

Med en dåres envishet försöker jag påtala hur fattiga pensionärer blivit misshandlade av högerkrafter i Sveriges riksdag under tid.
Det är strax val.

Allt fler pensionärer har utöver grundpension också inkomstpension från arbete och kommer att få en hygglig ekonomisk standard som pensionärer. Men samtidigt blir de klasskillnader som finns i yrkeslivet inte mindre påtagliga vid pensioneringen. Arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor, otillräcklig utbildning, svag ekonomi och otrygghet tidigare i livet präglar också livsvillkoren som pensionär. Många äldre kommer fortfarande att leva under knappa förhållanden.

Vi ska ha ett starkt, gemensamt pensionssystem. Alla ska kunna lita på att pensionssystemet ger en trygg inkomst på ålderns höst. Pensioneringen kommer efter ett långt arbetsliv där man har satt av delar av sin lön till pension. Självklart har man då rätt att kräva att man får ut tillräckligt med pension för att kunna leva ett drägligt liv.

En grundläggande förutsättning för att pensionerna ska höjas är att många människor jobbar. Att bekämpa arbetslösheten även för de som lever på vår välfärd idag, är därför viktigt även för pensionerna. Ju mer pengar som kommer in i pensionssystemet, desto mer kommer ut i form av pensioner.

En växande grupp svenska medborgare riskerar att få mycket låga pensioner till följd av att de utförsäkrats, ställts utanför arbetsmarknaden en längre tid och/eller tvingas arbeta till väldigt dåliga löner. Alldeles för många slits dessutom ut i arbetslivet och tvingas sluta i förtid. Arbetslivet måste vara så utformat att människor faktiskt orkar jobba fram till 65-årsdagen. Idag kanske till 70-årsdagen enligt högerpartiet M.

Vi ska inte glömma hur Cale Bildt 1993 gav all världens pensionärer rätt till svensk pension efter att ha vistats i Sverige under tre år.

Det behövs därför en grundligare analys av vilka effekter de senaste årens förändringar riskerar att få för pensionssystemet. Denna bör ske i nära dialog med arbetsmarknadens parter och genomföras inom ramen för den breda pensionsöverenskommelsen över blockgränserna. Syftet bör vara att trygga goda pensioner och samtidigt slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet.

Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget till pensionärer är viktiga för ålderspensionärer med låga inkomster.
80 procent av låginkomstpensionärerna är kvinnor och fler kvinnor än män är också i behov av bostadstillägg.

Inför valet 2010 föreslogs att bostadstillägget skulle höjas och vi välkomnar att regeringen nu har följt vårt förslag. Samtidigt kan vi konstatera att dåvarande regerings åtgärder inte på något sätt kompenserade den klyfta i beskattning som regeringen skapat. Det är viktigt att den som har rätt till bostadstillägg nås av information om möjlighet att ansöka.

Den borgerliga regeringen valde under sina mandatperioder att sänka skatterna med nära 100 miljarder, för de rikaste. Att investera i viktiga äldrepolitiska reformer går för oss före stora skattesänkningar.

Pension är uppskjuten lön – inte bidrag. Men pensionärer betalar idag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Vi accepterar inte denna skillnad, utan vill successivt sluta denna klyfta genom att höja grundavdraget för pensionärer.

Vi sa nej till regeringens försämrade högkostnadsskydd från 2012 för besök i sjukvården, tandvård och för läkemedel. De som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner – ofta äldre – får betala försämringarna medan de rika och de som aldrig eller ganska sällan besöker sjukvården slipper försämringar helt.

”Migranter” får akut sjuk och tandvård för 50 kronor. Papperslösa får allting gratis, då de ”saknar medel”. Papperslösa kan till och med räkna men att bli transplanterade om det skulle behövas. Samtidigt frågar vårt etablissemang varför så få fyller i dokument om att ge bort organ vid sin död.

Den generella välfärden är baserad på följande huvudprinciper:
– Tillgänglig för alla på lika villkor. Fördelning efter behov och inte efter köpkraft.
– Hög kvalitet.
– Inkomstrelaterade socialförsäkringar och pensioner.
– Solidarisk finansiering genom skatter.
– Demokratiskt huvudmannaskap som ger medborgarna insyn, kontroll och möjlighet till utvärdering.

Människor är inte kloka.

Mello. Final. Och ICA i Vingåker och Katrineholm bjuder mig på festliga erbjudanden inför kvällen… Tack! Frågan är bara om Lena och jag ska festa på rödlök eller morötter. Eller slå till på båda.

Satsar du på feststämning så skippa resten av texten, den är nämligen sorglig och påtalar – ganska cyniskt dessutom – att du och jag tillhör en art som inte har alla chipsen i påsen, inte har alla hästar hemma, inte är den skarpaste livsformen i vår herres låda.

Första Eurovision Song Contest där Sverige deltog avhölls 1958 (Alice Babs, 4:e plats). Då var det bland annat var krig i Algeriet (Frankrike mot Nationella Befrielsefronten) där fler än 800 000 människor dog. Låttitlar kan ibland, satta i ett större sammanhang, kännas ganska cyniska. Frankrike vann nämligen med låten Sov, Min Älskade.

Fram till 1975 hade vi Vietnamkriget – under det kriget vann ABBA med Waterloo (1974). För de cirka 3 miljoner som dog i kriget kan ju titeln på låten vara relevant på något sätt.

1984 vann Herreys med Diggi Loo Diggi Ley (på engelska blev det Diggi Loo Diggi Lee för säkerhets skull). Kriget som Sovjetunionen ägnade sig åt i Afghanistan pågick för fullt. Totalt dödades ca 1 miljon civila medan 5 miljoner lyckades fly. På slagfältet dog nästan 15 000 från Sovjetunionen och ungefär 14 000 från Mujaheddin som stöddes av USA.

När Carola vann hela klabbet 1991 med Fångad Av En Stormvind pågick Nato-bombningarna i forna Jugoslavien där krig totalt ledde till minst 150 000 döda och fyra miljoner flyktingar.

1999 sjöng Charlotte Perelli sig till seger med Take Me To Your Heaven. Huruvida några nynnade på det temat i Kongo och Tjetjenien är okänt – i vart fall dödades drygt 200 000 respektive cirka 60 000 människor.

När Loreen vann med Euphoria (2012) och Måns Zelmerlöw med Heroes (2015) pågick bland annat kriget i Syrien. Cirka 400 000 döda och 12 miljoner på flykt.

Människor är inte kloka.

Så när allt kommer kring så kan man vara tacksam för såväl färska morötter som rödlök i ett land där bomberna inte faller och soldaterna, rädda och adrenalinstinna, inte skjuter på allt och alla.

Det är väl bara att hoppas på att det bästa ligger framför oss… Lisa Miskowskys låt Best to Come har dock inte tagit sig till final, vilket ju är synd för den är bra: https://www.youtube.com/watch?v=7vdvlgN8i-8

Till Vladimir Putin finns bara en sak att säga: Прекрати свою гребаную войну.

Tack för historielektionen Birger.

Errare humanum est, perseverare diabolicum.

Upprustningen av försvaret krockar med vindkraften

Kriget börjar på allvar märkas i svenska plånböcker. En liter diesel kostade på onsdagen makalösa 28 kronor. I södra Sverige nådde elpriset den nya rekordnivån 7:34 kronor på tisdagsmorgonen, trots det milda vårvädret, som en följd av kraftigt höjda gaspriser i Europa. (Kopierat inlägg)

SÄLLSYNT. Under 2021 sade Försvarsmakten nej till 83 procent av tillståndsansökningarna för att bygga havsbaserade vindkraftverk som myndigheten hanterade. Det lär inte bli lättare att få tillstånd när försvaret nu ska växa kraftigt. Foto:Johan Nilsson/TT

Men bedömare varnar för att vi bara har sett början. Ryssland har ännu inte besvarat de energiembargon som USA, Kanada och Storbritannien införde i veckan.

Bryssel går hittills mindre aggressivt fram. EU-kommissionen lade på tisdagen fram en uppdaterad strategi för att successivt minska medlemsländernas beroende av rysk energi fram till 2030 med förslag som att bygga ut infrastrukturen för flytande gas (LNG) och satsningar på energieffektivitet. 

Men framför allt vill EU-kommissionen att tempot i utbyggnaden av förnybara energikällor, som vindkraft, ska öka.

Den svenska regeringen ser sedan tidigare vindkraften som central för vår framtida elförsörjning, och förespråkar särskilt den till havs. I mitten av februari presenterade energi- respektive miljöministern Sveriges första havsplaner med utpekade områden för potentiella vindkraftsparker, för att snabba på utbyggnaden. 

Tillståndsprocesserna ska förenklas och Energimyndigheten får ett år på sig för att identifiera fler områden.

För aktörer i branschen var nyheterna välkomna, även om detta borde ha skett för länge sedan. Med uppdaterade havsplaner hade vindkraftsbolag sannolikt sluppit lägga år av arbete och stora summor i onödan på projekt som senare fått avslag på tillståndsansökan.

Men frågan är om de nya havsplanerna kommer att användas. Sedan de presenterades har som bekant saker skett i Sveriges närområde som kastat omkull tidigare sanningar. Det gäller på energiområdet, men framför allt europeisk försvarsförmåga. 

Rysslands agerande väntas leda till rejält upprustade försvar, exempelvis i Tyskland – men även i Sverige, där oppositionen nu kräver försvarsanslag på 2 procent av BNP. Det vore fullt rimligt, med tanke på hur försummat försvaret länge har varit.

Det är dock mer tveksamt hur en sådan massiv utbyggnad av försvaret ska kunna kombineras med en lika massiv utbyggnad av den havsbaserade vindkraften.

Faktum är att försvaret redan innan krigsutbrottet sade nej till de flesta remisser om att bygga vindkraftverk till havs. Under förra året nekades 20 av 24 ansökningar, 83 procent, enligt myndighetens årsredovisning.

Den officiella orsaken är att vindsnurrorna bedöms ”medföra risk för skada på riksintressen för totalförsvarets militära del”. 

Försvarsmakten har en mindre katalog av verksamheter som utgör dessa riksintressen. Det handlar om lågflygningsområden, som utgör 16 procent av landets yta, sjöövningsområden, skjutfält, flygfält, väderradar och områdena runt dessa. Och så tillkommer en okänd mängd sekretessbelagda riksintressen.

Försvarsmaktens produktionschef, generallöjtnant Johan Svensson, uttryckte det hela kärnfullt i en SVT-intervju i höstas: ”Det beror på att den havsbaserade vindkraften i vissa fall har en negativ inverkan på vår förmåga att försvara Sverige.”

Det är ett argument som är svårt att säga emot. Särskilt nu. 

Enligt miljöbalken är det inte ens möjligt. Försvarsintresset trumfar andra riksintressen om de krockar, inklusive Sveriges framtida energisäkerhet.

I slutet av januari genomförde försvaret den senaste revideringen av riksintressen. Med motiveringen att ”Försvarsmakten ska kunna tillväxa i enlighet med försvarsbeslutet” utökades de skyddsvärda områdena. 

Bland annat utökades riksintresset runt Tåme skjutfält i Skellefteå kommun med hänvisning till återinrättandet av två norrländska regementen.

Men försvarsbeslutet från 2020 är i och med Rysslands attack mot Ukraina på flera sätt överspelat. En ny säkerhetspolitisk analys ska göras och försvaret väntas växa betydligt mer. 

Därför är det troligt att listan med riksintressen kommer att växa i samma takt. Att marinen vill kunna bekämpa ryska ubåtar överallt, utan att behöva ta hänsyn till om de gömmer sig vid en nybyggd vindkraftspark. 

I ett mejl bekräftar Försvarsmakten att behovet av sådana områden kommer att öka kraftigt fram till 2030.

Risken är med andra ord stor att det blir ännu svårare för vindkraftsbolag att få tillstånd framöver. Regeringen bör därför snarast ta fram en plan B för den svenska elförsörjningen. 

Är det kanske dags att ge kärnkraften en ny chans?

Frida Wallnor

Hela inlägget här >>>

Repris om bristande kommunikation

Jag tittar på ”Folk och försvar” som handlar om ett nytt betänkande angående behovet av vård vid krissituation. Militära försvaret och civilförsvaret var överens om att det är huvudlöst med Sveriges 21 regioner. Bristen på kommunikation orsakar Sverige stora problem.

Jag har diskuterat kommunikation med personal inom sjukvård, äldrevård, hemsjukvård, och distriktssjukvård, inom flera regioner i Sverige.

Den samstämmiga åsikten vid dessa diskussioner är att alla institutioner i Sverige saknar ett nationellt patientjournal- och kommunikationssystem!

Bild: IVO – Kommunikationsbrister inom sjukvården

Idag året 2021 finns det näst intill oändligt många olika journalsystem och kommunikationssystem inom de olika vårdinstitutionerna. På samma platser finns det oräkneligt många pärmar med sidor fulla av viktiga anteckningar om patienters behandlingar och deras mediciner.

Det är pärmar som om de fanns i datasystem skulle vara mycket värdefulla för parterna inom vårdens alla intressegrupper. Idag får vårdens personal använda telefoner, kopiatorer och faxar för att kommunicera journaler, med allt var det kan innebära av missförstånd och misstag.

Min hemula fråga är om och när Sveriges 21 regioner och 290 kommuner ska ta första steget mot ett nationellt journal- och kommunikationssystem?
I grunden är kommunikation fullständigt fundamentalt i samverkan mellan människor i den privata såväl som i den professionella sfären.

Vi, cirka två miljoner pensionärer vill känna oss lika trygga i både Ystad och Karesuando, om vi skulle bli sjuka. Det gör vi knappast inom dagens sjukvård, med olika journalsystem och kommunikationssystem.

Varken de privata eller regionala sjukhusen, vårdcentralerna och kommunala vårdinrättningarna kan – eller vill, kommunicera med varandra. Kom då ihåg att vi befinner oss i slutet av 2021!

Jag hoppas innerligt och uppriktigt att politiker inom regioner och kommuner blir riktigt sjuka, och blir riktigt sjuka på platser, där det saknas journaler. Kanske – och kanske först då, dessa riktigt sjuka politiker – om de överlever det vill säga, tar tag i kommunikationsfrågan.

Läs vad IVO skriver om Kommunikationsbrister inom sjukvården.

Observera gärna – att en full mage inte bryr sig om att studera.

Jag önskar er en värdig sjukvård. 

Repris om regionindelning

Jag tittar på ”Folk och försvar” som handlar om ett nytt betänkande angående behovet av vård vid krissituation. Militära försvaret och civilförsvaret var överens om att det är huvudlöst med Sveriges 21 regioner. Bristen på samarbete mellan regionerna orsakar Sverige stora problem vid kriser.

Jag förvånas storligen över förslaget om ny regionindelning. Om landskapen nu nödvändigtvis skall delas in i något, så varför inte dela in Sverige i de naturliga regionerna Götaland, Svealand och Norrland. Då blir uppdelningen både geografiskt som klimatmässigt riktigt.

Götaland består idag av 10 landskap med en yta om ca 98 tusen kvadratkilometer.

Svealand består idag av 6 landskap med en yta om ca 91 tusen kvadratkilometer.

Norrland består idag av 9 landskap med en yta om ca 260 tusen kvadratkilometer.

Min tanke är att föra över Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland till Svealand. Då vi får en mer distinkt geografisk landsindelning.

Det tätt boende Götaland kan bevaras som det är, medan Svealand blir något större med 9 landskap och en yta om ca 120 tusen kvadratkilometer. Mycket av denna yta består av skog.

Likadant blir det med Norrland som fortfarande och trots minskad landsyta med de 30 tusen kvadratkilometer som överförs till Svealand fortfarande är mycket stort.

Befolkningsmässigt ändras inte förhållandena väsentligt, då Götaland har 4,6 miljoner invånare. Dagens Svealand har 3,9 miljoner invånare. Norrland har 1,2 miljoner invånare.

Vid mitt förslag till indelning skulle Svealand få 4,1 miljoner, medan Norrland skulle få runt 0,9 miljoner invånare. Jag är inte säker på att minskad folkmängd skulle påverka Norrland något nämnvärt.

Jag tänker främst på sjukvårdsmässigt regional indelning. De regionala transporterna skulle bli något mer likvärdiga. Om man nu som jag tänker på helikoptertransporter, vilka oftast sker med hjälp av Norges helikoptrar, eftersom det är de som fungerar i vår fjällmiljö.

Detta är ett förslag så gott som något annat om man nu ska lägga en massa pengar på ganska meningslösa regionindelningar. Batras stockholmare tänker ”ibland” rätt, men när de då tänker rätt, så tänker de mycket smått!