Till er som blivit pålurade statiner

Frisk utan statiner”, av Aseem Malhotra, Kardiolog i Storbrittannien.

Jag tycker att boken är väldigt bra. Aseem förklarar sambandet mellan livsstil beträffande kost, motion och avslappning – och hälsa. Han berättar hur kolesterolvärdet spelar liten roll. Kolesterol  är livsnödvändigt och kroppen producerar det kolesterol den behöver. Statiner kan ge en positiv effekt för de som har tidigare hjärtsjukdom, inte pga kolesterolnivån, utan sannolikt via någon antiinflammatorisk effekt, men den effekten är bara en bråkdel av  effekten av livsstilsförändringar. De utan tidigare hjärtsjukdom har ingen alls nytta av statiner…
Personer med ärftligt förhöjt kolesterolvärde, Familjär hyperkolesterolemi, FH, har mångdubbelt större nytta av livsstilsförändringar, än av att ta statiner.

Köp boken, gärna flera exemplar, och ge till läkare och andra som tror att kolesterolvärdet är viktigt för hjärthälsan, och att statiner är viktiga att äta.

Annika Dahlqvist

Det är inte över

För er som inte har fattat än!

Ni som tror att detta handlar om en vanligt förkylning! Se, lyssna och lär. De som drabbas hade nog tänkt sig en annan behandling. Lyssna på larmpip och allt ljud från maskiner.

Bild från 2020

Mats Eriksson (Docent i Anestesi & Intensivvård), uttalar följande kloka ord: De som nu intensivvårdas pga covid19 är i princip 100% ovaccinerade, trots att deras andel av befolkningen minskar. Men det är frivilligt att utsätta sig för onödig risk; själv avstår jag.

Lycka till med framtiden!

Sverige behöver ett Lex Natthiko

Vem har kraft och ork att starta ett Lex Natthiko efter Björn Natthiko Lindeblad? Det behövs då många lider svårt av olika svåra och dödliga sjukdomar.

Många skulle liksom Björn finna den befrielse som björn skrev om här:

Om du läser det här, så har jag gått ur tiden.

Det skedde mitt på dagen, den 17 januari, i norra Halland, och jag var omgiven av nära och kära. Jag svalde ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in. Utan rädsla eller tvekan.

Jag fick som jag ville. Förlåt alla vänner för att jag behövde hålla datumet hemligt. Jag behövde freda tillfället för oss som var där.

Jag är, så här några dagar innan, orimligt övertygad om att min första reaktion inför döendet kommer att vara lättnad. Att den här stackars kroppen äntligen slipper kämpa. Tack för hur du kämpat kära kropp. Nu är kampen äntligen över.

Jag är lika övertygad om att min nästa reaktion kommer vara häpnad. Trots att dom senaste 30 åren, på ett sätt, har varit en pågående förberedelse inför just detta ögonblicket, och vad som kommer sedan.

Släpp taget, eller åtminstone håll löst och ledigt, i allt som inte överlever döden. Se till att kapitalet på den karmiska minnesbanken är, i huvudsak, ljust och lätt att leva, och dö, med.

Så jag ger mig av med en känsla av att vara välsignad, och väl förberedd inför det största och mest oförutsägbara äventyret av alla. Äventyraren i mig har inga reservationer alls.

Tack alla ni som lyste upp mitt liv. Tack för att jag så ofta fick känna mig sedd, förstådd, uppskattad, litad på, stöttad, välkommen, ja till och med älskad.

Det enda sättet den jag var nu finns kvar på, är som ett minne. I dig, och alla andra som kände mig. Det minnet gör du förstås vad du vill med.

Vill du glädja mig, så vårda det gärna. Till exempel så här:

Ta del av det jag lämnat efter mig bland vänner, på nätet och i böcker.

Kom på min begravning på Konserthuset i Göteborg en söndag då restriktionerna släppt.

Stöd BNL-gerillan genom att sätta upp en bänk för alla på en plats du tycker om. Med eller utan tillstånd.

Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.

Stötta dom som står mig närmast, på dom sätt du kan. I början brukar det betyda att ge dom eget utrymme att sörja, lite senare att knacka på.

Med famnen full av solvarm tacksamhet,

Björn Natthiko Lindeblad

Om assisterat döende.

Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem.

Rasbiologiska institutet

Rasbiologiska institutet bildades för 100 år sedan. Det ansågs modernt – politiker och kändisar stod i kö för att stötta. Jo, det fanns motstånd på den tiden också. Men motstånd var inte modernt.

Vilket får mig att fundera över politiker som motiverar sin politik med att den är ”modern”. Lita inte på dem! Oavsett om de klär sig i blått, rött eller grönt.

I Maja Hagermans bok ”Käraste Herman” kan man följa inte bara framväxten av Rasbiologiska institutet utan också den moderne Herman Lundborgs hektiska liv.

Man kan säga att den bisarra moderniteten för svensk del började 1909 med att ”Svenska sällskapet för rashygien” bildades. Här fanns personer med pengar och makt.

Medlemmarna till föreningen rekryterades från ”den översta fjärdedelen av befolkningen inom dagens högsta europeiska kulturmänsklighet”, läser jag.

Storfinansen var representerad genom fru Alice Wallenberg och Vetenskapsakademien genom Nobelpristagaren Svante Arrhenius. Hoppsan.

Herman Lundborg själv var inte med i föreningen, han är bara en vanlig docent bland andra. Han studerade befolkningen i Blekinge. Han samlade in det som uppfattades som paradexempel inom sådan forskning som Svenska sällskapet för rashygien skulle bygga sina teorier på.

Många ville vara med, stötta och uttala sin nyfikenhet och beundran. Ellen Key var en av dem, läser jag i Maja Hagermans bok. Skulle vilja höra Ellen Key och Elin Wägners samtal om detta.

Wägner var förmodligen ytterst skeptisk, hon uttryckte sin avsky mot den härskarideologi som inte bara gjorde att människan härskade över naturen, och mannen över kvinnan, utan även den vite över den svarte.

Förresten var Elsie Ottesen-Jensen också med på tåget – hon stöttade en stor rasbiologisk utställning som Lundborg så småningom skulle driva fram. Hon menade att man måste skilja på rätten att leva och rätten att föda. Mindre lämpade skulle givetvis få leva, men inte få sätta barn till världen. Det var väl helt enkelt en modern uppfattning… (Vilket väl än en gång betonar hur meningslöst det är när partier lanserar sig som moderna).

Bilden av Herman Lundborg är bilden av en hårt arbetande forskare, som jobbar med sitt projekt i närmast hysteriskt tempo under såväl pengabrist som obekväma livsförhållanden.

Äktenskapet ser han inte mycket av, makan och barnen bor i Uppsala och han är mest på resande fot. Inte minst i Lappland. Hans sociala kompetens verkar vara kvalificerad, särskilt när det gäller att skapa förtroendefulla relationer till unga kvinnor. Även av underlägsen art, om man får tro hans egen forskning.

Grundidén han bar byggde på att raser inte skulle blandas – idén om att ”lapp skall vara lapp” var politisk korrekt på den tiden. Så småningom, efter att ha läst Joseph Arthur de Gobineaus bok ”Essä om människoarternas ojämlikhet” började han också, steg för steg, slukas upp av idéerna om rasers hierarkier: de vita var bäst, de gula medelmåttiga, de svarta undermåliga. Judefrågan skulle man helst inte tala om, det kunde leda till minskad sponsring, meddelade Lundborg så småningom.

Underrubriken till Käresta Herman – som syftar bland annat på de otaliga brev Lundborg fick från kvinnor – är ”Rasbiologens Herman Lundborgs gåta”.

Gåtan? Tja, han gjorde barn med Hilja av ”lägre ras” och gifte sig till slut med en kvinna med ännu lägre rasbiologisk rang. Trots allt mätande av skallar. Mätandet hade i syfte att rädda det svenska folket, som det hette.

Rasbiologiska Institutet bildades, på Lundborgs initiativ, efter stöd av såväl socialdemokrater som högerfolk. Men bara ett riksdagsparti skrev in rasismen i sitt partiprogram: det var Bondeförbundet, dagens Centerparti.

Kopierat från Birger Schlaug!

Errare humanum est, ignoscere divinum.

Små kärnreaktorer

Det här är hangarfartyget USS Enterprise. Dess energiförsörjning kommer från 8 st Westinghouse A2W-reaktorer om vardera 150MW termisk effekt.

Bild och text: Magnus Bernroth

Ångan driver sedan katapulter, turbiner för framdrivning och elförsörjning. 150 MW motsvarar en ordinär kraftverkspanna som ger både elektricitet och fjärrvärme. Och detta utan att behöva hundratals långtradare för att årligen leverera bränsle och transportera bort aska.

Reaktorerna utvecklades på 50-talet och när de laddades med uran räckte detta för ca 25 års framtida drift.

Det blir lite tramsigt att höra hur politiker pläderar för att man ska satsa på utveckling av små, modulära kärnreaktorer när väl beprövade sådana har funnits i 60 års tid.

Saknar ni i Sveriges riksdag totalt förmåga att rådfråga expertis inom ämnet?

Errare humanum est, perseverare diabolicum.

Avskaffa stödområdena

Avskaffa stödområdena – låt glesbygden få behålla sina rikedomar

Fastighetsskatten på vattenkraftsstationerna i Norrland, Värmland och Dalarna ger staten cirka sex miljarder per år och endast cirka 125 miljoner går tillbaka som bygdemedel efter ansökan. Låt oss anamma det norska synsättet. Skatten skall i huvudsak stanna där den uppstår, skriver fem företrädare för Landsbygdspartiet oberoende. Bild: Karin G Jonsson

En återblick i artikelarkivet. Publicerades i flera landsortstidningar. I vanlig ordning nekade de fyra stora tidningarna publicering. Med motiveringen att de får in så mycket artikelunderlag och de måste sålla.

I tid efter annan hör vi talas om stödområde A och B. Vilka är då dessa stödområden?

Kort och gott kan vi säga att stödområde A är ett av Sveriges, på naturresurser, rikaste områden. För stödområde B gäller detsamma.

Det rör sig om vattenkraft, oändliga skogar och malmfyndigheter i världsklass. Dessa tillgångar genererar enorm rikedom för hela landet.

Hur kommer det sig då att dessa två tredjedelar av Sverige betecknas som stödområden? Dessutom Sveriges rikaste två tredjedelar?

Landsbygdspartiet oberoende påstår att det hänger ihop med en gammal syn på vem som är tärande och vem som är närande. En restattityd från Sveriges stormaktstid.

Om vi vänder på resonemanget, ser det en aning annorlunda ut. Det finns områden i Sverige som inte skulle klara ett år utan de rikedomar ”stödområde A och B” skänker statskassan. Dessa klart definierade områden är i storleksordning Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.

Staten beskattar industrifastigheter, där naturligtvis vattenkraftsanläggningar ingår. Men även alla andra industrifastigheter beskattas av staten samt naturligtvis produktionen. Sågverk, stålverk och minsta rörelse som kategoriseras som industri. Många av dessa för Sverige viktiga industrier ligger i stödområde A och B.

Uttag av naturresurser beskattas överlag av staten.

Om vi leker med tanken att de ”tärande” stödområdena A och B behåller det staten beskattar avseende ovan nämnda rikedomar och sänder ”överskottet” till statskassan. Vad händer då? Det är en intressant tanke.

För de vedertagna stödområdena A och B skulle det innebära utveckling och inflyttning. En lands- och glesbygd som börjar leva på riktigt igen.

För Sveriges fyra största städer skulle det betyda svårigheter att bekosta deras infrastrukturprojekt och andra kostnader som har med storstäder att göra.

Bara fastighetsskatten på vattenkraftsstationerna i Norrland, Värmland och Dalarna ger staten cirka sex miljarder per år och endast cirka 125 miljoner går tillbaka som bygdemedel efter ansökan. Låt oss anamma det norska synsättet. Skatten skall i huvudsak stanna där den uppstår.

Ibland måste vi vända på perspektivet för att hamna rätt i debatten. Framför allt, ta bort den nedsättande benämningen ”stödområde”.

Magnus Malmsten, Michael Bonnier, Ann-Sofi Haglund, Peter Johansson och Curt Carlström, Landsbygdspartiet oberoende, Norrtälje.

Debattinlägget i sin helhet här.

Plenus venter non studet libenter.

Patientens ställning måste stärkas

Bild från Haema – pågående projekt

Från Blodcancerförbundets medlemstidningen Haema 4 – Ledare

Patientens ställning har inte förbättrats sedan patientlagen infördes enligt en ny rapport från myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Försämringar har snarare skett inom områdena tillgänglighet, information och delaktighet. De alltjämt långa köerna inom vården är också en av de allvarliga bristerna.

Den nya rapporten ”En lag som kräver omtag, Uppföljning av patientens genomslag, medför en fördjupning om valfrihet” baseras på en webundersökning som genomförts bland cirka 9’500 patienter av myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Undersökningen har stora likheter med de enkätundersökningar om patientlagen som genomfördes av samma myndighet år 2014 och 2016. Vårdanalys har även intervjuat företrädare för olika patient- och medlemsorganisationer.

Efter drygt sex år från patientlagens genomförande konstateras fortfarande stora brister i vårdens tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och samordning. Lägst måluppfyllelse ses bland patienter som blir remitterade till specialistvården, vilken enligt vårdgarantin ska ske inom 90 dagar. Även om pandemin sannolikt haft en viss negativ påverkan, ser myndigheten få tecken på förbättringar. Vårdanalys lyfter ett flertal viktiga förklaringar till resultaten. Strategier saknas för att möta intentionerna på alla plan. Samtidigt saknas kultur inom hälso- och sjukvården som verkar för att stärka patientens ställning.

Vårdanalys rekommendation till regeringen är att förtydliga patientlagen vad gäller vem som bär ansvaret för lagens efterlevnad samt dess innehåll. Myndigheten anser att regeringen och IVO, Inspektionen för vård och omsorg, bör förstärka tillsynen och ansvarsutkrävandet. Huvudmännen bör vidare ställa tydliga krav på incitament till vårdgivare att uppfylla skyldigheterna i lagen.

Resultatet av rapporten bekräftas delvis av Blodcancerförbundets medlemsundersökning, som genomfördes av Novus 2020, där 66 procent av de tillfrågade ansåg sig fått vara delaktiga i beslut rörande den egna behandlingen. 55 procent har fått information om olika behandlingsalternativ medan endast 20 procent har givit förslag på egen behandling.

För upplevelse av delaktighet i vården krävs patientinvolvering både på individ- och systemnivå. I förra numret av Haema beskrev jag en mycket välstrukturerad arbetsprocess som används av NICE, Nationa Institute for Health and Excellence, Storbritannien, för delaktighet på systemnivå. Tyngdpunkten ligger på involvering av utbytbara expertpatienter och patientföreträdare från patient och ”brukarorganisationer” med möjlighet att bifoga en skriftlig inlaga som redovisas öppet i samband med beslut. Där har patientorganisationer också möjlighet att begära omprövning av ett fattat beslut genom att åberopa ny evidens.

En högre grad av delaktighet på individnivå kan uppnås genom personcentrerad vård. Nyckelbegrepp inom personcentrerad vård är partnerskap, patientberättelser och dokumentation. Personcentrerad vård strävar efter en vårdrelation som bygger på partnerskap mellan behandlare och patient. Inriktningen syftar till att ”patienten” först och främst ses som en person med unika behov, erfarenheter och mänskliga resurser. Patienten tillskrivs både rättigheter och ansvar när det gäller den egna vården. Vården planeras i samförstånd med patienten.

Att lyssna på patientens berättelse om sitt tillstånd är en förutsättning för personalcentrerad vård. Vård, rehabilitering och omsorg planeras gemensamt med hälsoprofessionen. En överenskommelse dokumenteras i en hälsoplan som innehåller mål och strateger för genomförande med kort- och långsiktig uppföljning.

Personcentrerad vård fokuserar på individens resurser och innebär en övergång från att patienten är en passiv mottagare av medicinska insatser till en patient som aktivt deltar i planering och genomförande av den egna vården.

Att som människa med vård- och omsorgsbehov få vara i centrum så långt det är möjligt och inkluderas i alla vårdbeslut. leder till bättre egenvård, bättre följsamhet till medicinering och bättre samarbete mellan vårdgivare. Samhällets resurser kan användas mer effektivt, vårdtiden på sjukhus kan förkortas när patienter känner sig tryggare och medicinska komplikationer minskar.

För att Sverige ska vara en ledande Life Science-nation och inom framkant för medicinsk utveckling, krävs en tydlighet i hur forskning, innovation och patienters snabba tillgång till nya innovativa behandlingar hänger ihop. Men patientens ställning behöver också stärkas genom en patientlag med uttalade patienträttigheter. Delaktighet måste säkerställas genom patientinflytande både på individ- och systemnivå och att patienter får möjlighet att göra egna val utifrån individens egna preferenser.

Lise-lott Eriksson
Ordförande, Blodcancerförbundet

Bene diagnoscitur, bene curatur.

Om Annika Dahlqvist

Jag lägger in detta meddelande för att visa hur livsmedelsindustrins och läkemedelsindustrins riskkapitalister och ”professorer” vill få oss att missbruka deras livsfarliga mediciner. Mediciner vilka människor som överäter socker och kolhydrater tros behöva för sin överlevnad.

Om Annika.

Jag har varit läkare, specialist i allmänmedicin. Jag bor i Njurunda, Sundsvall.
(Tillägg 200617: Våren 2020, när jag hade varit pensionär i flera år, hade det kommit in flera anmälningar mot mig till IVO, med yrkande om att återkalla min läkarlegitimation. Det senaste var väl att jag hade rekommenderat C-vitamin mot Covid-19! Jag ansökte då till Socialstyrelsen om att få min legitimation frivilligt indragen, för att  förekomma tvångsindragning)

Hösten 2004 upptäckte jag hur lågkolhydratkost hjälpte mig både mot övervikt och ohälsa.

Jag hade lidit av tarmkatarr (IBS), magkatarr och matstrupskatarr. Fibromyalgi, utmattningsdepression, sömnproblem, snarkning, irritabel blåsa var andra hälsoproblem jag hade lidit av. Alla dessa krämpor eller sjukdomar  försvann ganska fort sedan jag minskat på kolhydraterna och ökat på naturligt fett.

Jag förstod att dessa mekanismer också borde kunna gälla många andra människor, och började därför sprida mina erfarenheter via mailkontakter, insändare i tidningar och spridande av mitt kostprogram. Hösten 2005 startade jag min första blogg på Passagen. Där har jag skrivit tusentals blogginlägg om LCHF, och även länkat till många sammanställningar om vetenskap, hälsovinster etc.

Sedan maj 2011 har jag skrivit denna blogg på WordPress. Detta mest för att jag irriterades av den reklam som Passagen lade in på bloggarna, för att finansiera vårt gratisskrivande (och kanske själva tjäna en hacka på verksamheten?).

De senaste åren har varit omtumlande för min del. 2007-2009 blev jag alltmer uppmärksammad i media för mitt kostbudskap. Jag förlorade mitt arbete på Njurunda Vårdcentral, i november 2006, pga att mitt kostbudskap inte låg i linje med myndigheternas.

16 jan 2008 godkände Socialstyrelsen lågkolhydratkost, och bedömde att den var ”I enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag åkte land och rike kring och höll föreläsningar om LCHF. Jag skrev flera böcker om LCHF.

Hösten 2009 blev det emellertid en vändning då jag argumenterade emot den massvaccination mot svininfluensa som drogs igång då. Detta startade ett häftigt mediadrev mot mig, eftersom media trodde att vaccinationen var livsviktig. Min stjärnstatus sjönk. Jag blev avstängd från att arbeta på Primärvårdsjouren i Landstinget Västernorrland eftersom jag ansågs vara en farlig person.

Men LCHF-budskapet överlevde, pga sin egen kraft för hälsa och viktkontroll, och andra LCHF-företrädares aktiviteter.

Sedan det visade sig att jag hade rätt i fråga om massvaccinationen (pga att många barn och unga drabbades av narkolepsi efter vaccinationen) fick jag åter arbete, och tjänstgjorde från maj 2011 på Stöde hälsocentral, och från april 2012 på Hälsocentralen Centrum i Sundsvall.

I maj 2015 gick jag i pension, vid 66 års ålder.

”Kostetablissemanget” bestående av kostprofessorer och nutritionister har de senaste åren gått till förbittrad motattack mot LCHF, som vänder upp och ner på deras fettsnåla kolhydratrika kostmodell, som varit förhärskande i 40 år, stödd av den livsmedelsindustri och läkemedelsindustri som tjänar pengar på den.

”Kostprofessorerna” Mai-Lis Hellénius, Claude Marcus och Stephan Rössner vilka varit livsmedels- och läkemedelsindustrins främsta ”tempelriddare”.

Fas est ab hoste doceri.

Blogg 46 lever fortfarande

Ni som läste denna blogg frekvent har lagt märke till en viss trötthet hos mig som bloggare. Det beror på att jag inte har fått gensvar på mina funderingar.

Bild från: Äldres munhälsa en tickande bomb

Bland annat så har mina skrik rörande högkostnadsskydd vid tandvård fallit av pinn, så att säga.

Nu har jag själv drabbats av tandläkeriets korrupta etablissemang. Det måste vara något galet när tandläkare kan bestämma och besluta om kostnaderna för sina arbeten i våra munhålor. Och kostnaderna varierar stort i landet.

Någon frågade om jag ville ha sämre tandvård än idag!

Av den frågan blev jag så paff så jag inte kom mig för att ställa en följdfråga, nämligen om sjukvården har blivit så mycket sämre när den lades under högkostnadsskyddet. Naturligtvis är svaret ett rungande Nej.

Jag skrev brev till Magdalena Andersson och Stefan Löfven, men fick bara ett långt och intetsägande svar från Stefans kansli. Så nu ska jag samla i ladorna inför kommande val för att ställa ”etablissemanget” mot väggen.

Här är mina tidigare inlägg om och kring högkostnadsskyddet.

Trots tandläkeriets och etablissemangets korruption gällande vår tandvård, tillhör tänderna munnen och skall därför behandlas som resten av kroppen när det gäller högkostnadsskydd. BASTA!

Dentes etiam ad corpus pertinent.

Ps.
Jag kommer tillbaka här när jag har sansat mig!
Ds.

Så var jag tillbaka igen

Bild: Ny Teknik

Lär känna supermakten i din hjärna

Belöningssystemet är skapat för en värld i vilken det rådde brist på mat. Det är ett känsligt navigeringssystem som ska få oss människor att göra det som är bra för vår arts fortlevnad, det vill säga äta, sova, älska.

Denna supermakt styr vårt beteende och tyvärr föredrar den mat som skjuter blodsockernivån i höjden. Socker är den mest lättsmälta formen av kolhydrater. Därför är det så attraktivt för hjärnan. Snabba (eller korta som Martin Ingvar säger) kolhydrater kräver en minimal insats för att förvandlas till socker.

Ju vildare blodsockret svänger upp och ner, desto starkare blir begäret efter sötsaker. Det är när blodsockernivån sjunker som suget kommer. Hjärnan vill ha upp nivån igen. Kroppen stressas av sockerrik mat i stora portioner som äts på oregelbundna tider. Stresshormonet kortisol gör att vi väljer mat med högt kaloriinnehåll, tar större portioner och äter fortare.

De supersnabba kolhydraterna i läsk gör att hjärnan inte kopplar på aptitregleringen. Den söta smaken i lightläsk gör att hjärnan räknar med att få socker och utlöser en oproportionerlig mängd insulin. Det leder i sin tur till blodsockerfall, sug och fettbildning. Alkohol driver också upp blodsockerkurvan. Några nötter eller en bit ost innan du dricker vin kan sänka blodsockerstigningen något.

Medan socker och andra snabba kolhydrater håller dig kvar i hungerfasen, driver fett dig in i mättnadsfasen. När du avstår från socker och allt som innehåller vetemjöl eller stärkelse får kroppen tid att ändra hormonsystemet till normalläge. På köpet får du en normalisering av hjärnans belöningssystem i förhållande till socker.

Källa: Hjärnkoll på vikten

Hjärnmonstret bygger bukfettet.

Du bär på ett mysterium.

Bona valetudo melior est quam maximae divitiae.